Trebbiano/Ugni blanc

Ursprung och historia

Trebbiano är inte en enda druva. Namnet används för flera olika italienska sorter som inte alltid är nära släkt.[2] Den viktigaste och mest spridda är Trebbiano toscano, som enligt VIVC kommer från Italien.[1] I Frankrike heter samma sort Ugni blanc, och i Charente har den också kallats Saint-Émilion.[2][3]

Andra sorter med Trebbiano i namnet är till exempel Trebbiano abruzzese, som används i Trebbiano d’Abruzzo, och Trebbiano di Soave och Trebbiano di Lugana. De två sistnämnda har visat sig vara samma sort som Verdicchio, och i Lugana kallas druvan i dag Turbiana.[2]

Så smakar vinet

Trebbiano toscano är en neutral druva. Vinerna är lätta med hög syraSyraSyra i vin är de organiska syror som kommer från druvan eller bildas vid vinmakningen, framför allt vinsyra, äppelsyra och mjölksyra. Syran ger vinet friskhet och livfullhet, får det att vattnas i munnen och …, låg till måttlig alkohol och diskreta toner av citron, grönt äpple, päron och mandel.[3] Den neutrala karaktären är en fördel när druvan används till destillering eller blandas med mer aromatiska sorter. Lägre skördar och omsorgsfull vinmakning ger mer koncentrerade viner, men de flesta Trebbianoviner är enkla och gjorda för att drickas unga.[2]

Odling och klimat

Trebbiano toscano är kraftigt växande, mognar sent och ger mycket stora skördar. Den behåller syran väl även i varmt klimat, vilket är en av förklaringarna till att den blivit så spridd.[2] Den sena mognaden gör att den passar bättre i varmare områden än i svala.

Viktiga regioner

Källa för tabellen: Wine Grapes och The Oxford Companion to Wine.[2][3]

I Toscana var Trebbiano tidigare tillåten och ibland obligatorisk i röd Chianti, där den blandades med Sangiovese. Gröna druvor är i dag inte tillåtna i Chianti Classico.[3]

Ugni blanc och cognac

Enligt Bureau National Interprofessionnel du Cognac står Ugni blanc för mer än 98 procent av vinodlingarna i appellationen Cognac. Druvan är mycket produktiv och ger vin med hög syra och låg sockerhalt, med en alkoholhalt kring 8–9 procent. Andra tillåtna sorter är bland annat Colombard, Folle blanche och Sémillon.[4] Det tunna, syrarika och neutrala vinet passar för destillering: hög syra hjälper till att hålla vinet stabilt utan tillsats av svavel före bränningen, och neutraliteten gör att karaktären i stället formas av destillering och fatlagring.[3]

Vinstilar

• Lätta, torra vita viner: den vanligaste stilen i Italien.
• Vin SantoVin santoVin santo, italienska för heligt vin, är ett traditionellt vin från främst Toscana av druvor som torkats efter skörden. Saften jäser och lagras i flera år i små fat, caratelli, som ofta inte fylls helt. Resultatet är …: söta viner av torkade druvor från Toscana, där Trebbiano och Malvasia är vanliga druvor.[3]
• Basvin för destillering: cognac och armagnac.
• Balsamvinäger: Trebbiano används även för Aceto balsamico tradizionale di Modena.[3]

Mat till Trebbiano

Lätta Trebbianoviner passar till enkla fisk- och skaldjursrätter, sallader, grönsakspasta och milda ostar. Söt Vin Santo serveras traditionellt till mandelkakor som cantucci.

Liknande druvor

• Vermentino: italiensk grön druva med mer doft och örtighet.
• Glera: lätt och neutral italiensk druva med höga skördar.
• Pinot blanc: också neutral, men fylligare.
• Muscat: motsatsen, en av de mest aromatiska druvorna.

Källa: Vinlära, ”Trebbiano/Ugni blanc”, 4 november 2026. https://vinlara.se/druvor/trebbiano/

Vinlära (vinlara.se). (2026). Trebbiano/Ugni blanc. https://vinlara.se/druvor/trebbiano/

Vinlära (vinlara.se) (2026) Trebbiano/Ugni blanc. Tillgänglig på: https://vinlara.se/druvor/trebbiano/ (Hämtad: 4 november 2026).

@misc{vinlara2026trebbiano,
  title = {Trebbiano/Ugni blanc},
  author = {{Vinlära}},
  year = {2026},
  url = {https://vinlara.se/druvor/trebbiano/},
  note = {Hämtad 2026-11-04}
}